Att leva utan rädsla

Det kan låta enkelt men faktum är att vi människor allt som oftast låter oss styras av våra rädslor. Det krävs en hel del självinsikt och envishet för att genomskåda oss själva och de rädslor som vi bär på. Vissa kan ju vara väldigt tydliga, som rädslan för att inte klara sig ekonomiskt, eller rädsla för att vara ensam eller rädsla för vad andra ska säga eller tycka, men det som är mindre tydligt är hur mycket de faktiskt styr våra handlingar i vardagen.

Är man rädd för att vara ensam så kan det visa sig genom att man ständigt omger sig med människor utan att fundera över om man mår bra av det, eller dem man umgås med. Man kan tacka ja till allt som erbjuds utan att fundera över om det som erbjuds är något som verkligen ligger nära ditt hjärta och är en verklig önskan. Tydligare kan det vara att man t ex stannar i en relation där man för länge sedan har slutat älska varandra men bara tanken på att lämna skapar panik och stress. Och när man är rädslostyrd så hittar man lätt ursäkter för att stanna där man är.

Rädslan för att inte duga eller rädslan för att bli övergiven/lämnad kan visa sig genom att man accepterar att bli illa behandlad och att man har väldigt svårt att stå upp för sig själv. Det kan även vara så att man gör allt för andra för att övertyga sig själv på det sättet att man duger. Det här är ett mycket vanligt symtom på att vara rädslostyrd men väldigt svårt att identifiera. Ofta är det så att man i grund och botten är en omtänksam person och då kan det vara svårt att se att det ligger en rädsla i botten som styr ens handlingar. Rädslan för att bli övergiven och lämnad kan naturligtvis ha väldigt tydliga symtom som svartsjuka och kontrollbehov och även om de är tydliga så betyder det inte att de är lätta att läka och hantera.

Så hur kommer man då till den punkten då man verkligen lever utan att styras av sina rädslor. Det första är att se på de drömmar man har. Vad drömmer du om och varför har du inte redan det du drömmer om? Det kan vara ett enkelt svar som: -Jag drömmer om att ha en egen häst men går fortfarande i skolan så jag har inte ekonomiska förutsättningar för det. Och i ett sånt fall handlar det alltså inte om rädsla. Men det kan vara så att du alltid har önskat att ha en häst men aldrig ens försökt att nå ditt mål och fråga dig själv då varför? Varför har du inte ens försökt? Är det så att du trott det vara omöjligt och därför inte försökt? Är det så att drömmen inte är så viktig för dig som du tror? Eller är det rent av så att du är rädd för att du kanske inte skulle klara av att ha en häst?

När man avslöjat sig själv i hur det verkligen ligger till så handlar det nu om att inte låta den rädsla som ligger bakom få styra dina handlingar längre. Om det är så att du är rädd att bli lämnad/övergiven så är det viktigt att förstå att det är inget vi någonsin har kontroll över. Omständigheter kan ta människor bort från vårt liv när som helst och här kommer vi till det fina. Eftersom vi inte kan påverka om någon lämnar oss eller inte så finns det ingen anledning att vara rädd. Ja det kan hända, men just nu händer det inte så nu ska jag leva livet fullt ut. Istället för att oroa mig för om min partner ska lämna mig så ska jag fokusera på att ge min kärlek till honom/henne. Det här kan ju låta enkelt men det är en ständig tillitsövning. Ena dagen kan det gå bra men nästa så är man tillbaka i rädslans klor och då är det viktigt att inte anklaga sig själv och stressa upp sig i onödan utan ta ett djupt andetag eller till och med tre och jobba på tilliten igen.

Jag får ofta frågan hur jag kan ha sådan tillit som jag har och för mig är det min tro på att allt är förutbestämt som hjälpt mig allra mest. Jag kan inte påverka ödet och är det menat att jag ska bli lämnad så blir det så hur mycket jag än försöker undvika det. Det betyder inte att jag saknar rädslor eller att jag inte kämpar med dem emellanåt för det gör jag fortfarande, men jag har lärt mig med tiden att rädslan inte hjälper mig över huvud taget så varför hålla så krampaktigt fast vid den? Min största rädsla jag hade innan jag blev allvarligt sjuk för 15 år sedan var rädslan för att dö, sedan byttes den ut till rädslan för att bli sjuk igen efter att jag hade undkommit döden med en hårsmån och nu 15 år senare så kan rädslan dyka upp men den tar aldrig över och den styr inte mina handlingar längre.

En av de vanligaste rädslor jag möter på hos andra är rädslan för att inte ha tillräckligt med pengar. Den är lika vanlig hos människor som har gott om dem som hos dem som verkligen har fått kämpa för sin överlevnad. Jag tror att mycket av den rädslan bottnar i tidigare inkarnationer för vi har alla levt vid någon tidpunkt där vi fått kämpa för att klara oss. Många av oss har säkert sett nära och kära svälta och kanske dött av den anledningen själva. Men rädslan för att inte ha tillräckligt men pengar eller för stort fokus på utgifter tar bort väldigt mycket glädje ur en människas liv. Den kan påverka så vi inte unnar oss bra saker i livet. Eller om vi unnar oss så har vi dåligt samvete senare av någon anledning. Kanske ser vi inte att vi förtjänar att ha det bra? När det gäller pengar så vill jag poängtera att vi har att göra med energi och energi förändras ständigt och när vi använder energi (pengar) så försvinner den inte, den omvandlas till något vi för stunden vill ha eller behöver (glass?, mat eller husrum) . Ge dig själv tillåtelse att sluta tänka på pengar genom att ta kontrollen över din ekonomi och dina tankar kring pengar. Positiva tankar för med sig positiva upplevelser. Du kanske inte kan påverka din ekonomi, men du kan påverka hur du förhåller dig till den. Under många år har jag levt på existensminimum, men aldrig har jag känt mig fattig. Säg till dig själv, jag är värd den här glassen, innan du köper den.

Så hur tar du dig dit då? Där du vågar även om du är rädd? Ett steg i taget självklart. Titta på din största rädsla du har och jobba med den först för det är den som påverkar dig och dina handlingar mest. Ibland kan man inte klara av att bryta mönstret utan hjälp och ibland behöver man hjälp för att ens förstå vad rädslan bottnar i. Rädsla för att bli lämnad/övergiven kanske egentligen är rädsla för att vara ensam och vise versa. Rädsla för att inte ha tillräckligt med pengar kanske bottnar i att man känner sig värdig. Rädsla för att bli sjuk kanske bottnar i rädslan för att tappa kontrollen osv…. Var din rädsla kommer ifrån vet bara du själv, men var inte rädd för att söka hjälp hos psykolog för att komma till klarhet med var den kommer ifrån och hur du kan släppa taget om den. Låt inte rädslan för att söka hjälp stå ivägen för ett liv där du lever modigt.

Allt är möjligt!!

//Ulrika