
Idag hände det….
Det oväntade! Det jag absolut inte hade väntat mig! Det kom som man brukar säga som en blixt från en klar himmel. Det uttrycket är väldigt talande. Det som du inte hade förutspått och det du verkligen inte hade planerat för. Jag är visserligen medial, men när det kommer till mig själv så är jag tvärblind i de flesta fallen. I tarotkort skulle jag tolka det som hände med Tornet, Djävulen och Döden på en och samma gång. Man skulle kunna tro att det skapade kaos inom mig men faktiskt så gjorde det inte det. Reaktionen blev som en ilning i magen följt av en klump i halsen och sedan en lättare sorg.
År av personlig utveckling har lärt mig att all smärta kommer från det faktum att man önskar att det var annorlunda än det är och den vetskapen tillsammans med en starkt utvecklad tillit som jag tillskaffat mig genom flertalet smärtsamma upplevelser har gjort att jag idag, även om det inte alls är vad jag önskar, förstår jag att det finns en högre plan med allt som sker och accepterar att det jag vill inte alltid är det som är bäst för mig.
Jag kan inte rå över andra människors beslut och yttre händelser utanför min kontroll, men jag har lärt mig att ta in känna efter och släppa taget. Det behöver inte ta mer än en minut för att berabeta de känslor som kommer av reaktionen och så snart man accepterar det man känner så kan känslan släppa lika fort. Naturligtvis är inte varje process så snabb som den här var, men i många fall är det så för mig idag.
Så vad händer när en dörr stängs? Jo möjligheten för 10 nya att öppnas ligger plötsligt vid fötterna. Kanske behöver man öppna någon själv, men allt som oftast om man har lite is i magen, så öppnar universum dörrarna åt dig, så ingen stress, ingen press. Nu tar jag några dagar ledigt för mental vila och sen så är jag igång som vanligt igen men förhoppningsvis med ny energi, kraft och inspiration. Jag lever min dröm och vet att alla som är menade att dela den med mig kommer göra det.
Jag brukar rekommendera mina klienter som hamnar i den här situationen att tänka på att det som är menat att det ska ske kommer ske på exakt det sätt det är menat, och det är som en varm filt och en kopp te en kall vinterdag om man verkligen kan känna att det är så. Jag är fatalist och tror av den anledningen på ett fixerat öde och det har hjälpt mig otaliga gånger när jag försökt tvinga fram något i livet och stött på höga hinder på kuppen.
Idag tar jag det mesta med ro och nu tänker jag att det bästa som kommer med det här är förändring, för jag gillar verkligen förändring!
//Ulrika

Vad stark du är, vad är det som hänt? För det är väl inte fiktivt? Läs Eric Schuldts berättelse: https://www.expressen.se/kultur/qs/sa-hittade-jag-tillbaka-till-ljuset/?fbclid=IwAR0MwHYy-_FR-oqTvhzDWx7arc-lNcVxlGpy7v26NFlZIhOYegmiaWZkPGI
även Erics samtal med Ruben Östlund (längs ner på sidan) är intressant på flera sätt.
Hälsa.Maria
Hej Maria, Det är absolut inte fiktivt men faktum är att det spelar ingen roll vad det var som hände för det hade kunnat vara precis vad som helst som jag inte väntat mig. Det jag ville få sagt var att man kan aldrig veta med säkerhet vad livet för med sig men man kan lära sig att möta det som sker utan att uppleva det som världens undergång 🙂
Om det var något för ditt liv väldigt omvälvande som hände, du beskriver det med tornet, djävulen och döden samtidigt tror jag du kan räkna med, även om du inte låter dig dras med i stunden, att det på ett djupare plan påverkar i olika skikt och lager under en längre tid. Och inte enbart positivt. Det hjälper förståss att vara medveten, ha jobbat med sig själv och förstå lite mer vem man är. Vilket jag förstår du menar att du gjort. Såg dokumentären om de unga män som berättar att de blev utnyttjades av Michael Jackson. Hur det påverkade deras liv negativt utan att de riktigt förstod. Det beskrev på ett bra sätt hur det är att leva med posttraumatisk stress och hur olika livserfarenheter blir triggers för dessa tillstånd. Och något man får lära sig leva med. Jag vet ju inte vad som hänt dig. Vissa saker kan ju hanteras med en klackspark medan andra faktiskt är svåra och en sorts undergång, fysiskt eller psykiskt. Att ha styrkan att ändå stå kvar mitt i allt detta är starkt.
Tornet, jävulen och döden för mig innebär helt enkelt ”Överraskande händelser som du inte kan kontrollera och som leder ödet i en ny riktning vare sig du vill eller inte”. Ibland kan det hanteras med en klackspark och ibland inte självklart men mitt inlägg var bara en reflektion för mig att jag hanterar händelser som denna annorlunda tack vare att jag jobbat mycket med mig själv och mina förväntningar på livet.