Dark Night Of The Soul

Dark night of the soul är något alla (förmodligen) möter någon gång i livet på vägen mot upplysthet. Syftet som jag ser det med den här upplevelsen är att lära sig att släppa kontrollen och att genom acceptans nå en högre vibration och då även en ökad medkänsla och empati. Dark night of the soul upplevs som hopplös. Man känner en desperation i situationen och är övertygad om att det aldrig någonsin kommer bli bättre. Det är stunden innan uppvaknandet kommer. Ibland kan det röra sig om veckor av smärta men oftast är det endast några dagar men när man är där så upplevs det som en evighet och man ser inget slut. Det är här man till sist kapitulerar.

Det pratas väldigt mycket i vår tid om ”ascension”eller uppstigningen, men det kan vara lite svårt att få grepp om vad det verkligen innebär. Alla vandrar vi på jorden på väg mot målet att bli upplysta. Vissa är medvetna om att det är det vi gör, medan andra bara gör utan att tänka över varför. Är man medveten om själva uppstigningsprocessen så är det förmodligen lättare på många sätt att acceptera att man emellanåt möter svåra prövningar. Är man inte medveten så känner man förmodligen större sorg och smärta i situationer som är bortom ens kontroll.

Det är i det djupaste mörka som riktig transformation kan ske, men samtidigt så kan det vara så skrämmande att man gör allt för att försöka undvika smärtan som kommer med det för sin överlevnads skull. Men hur man nu än försöker så går det inte, för det är inte meningen.Det kan vara olika saker som gör att vi får möta det här mörkret. Det allra vanligaste är när vi förlorar någon som står oss väldigt nära genom skilsmässa eller död, eller när vi drabbas av svår sjukdom med risk för att förlora livet. Det är inte de enda situationerna, men det är de vanligaste.

När man då är i detta mörker och nästan uppslukas av det så finns ingen annan väg ut än att låta känslan få finnas där och genomleva den, men det typiska för oss är att vi kämpar emot det, vägrar acceptera situationen och så växer det här  mörkret omkring oss ännu mer. Vi är så rädda att tappa kontrollen att vi gör allt i vår makt för att försöka bibehålla den, men istället för att hjälpa oss så förvärras det istället.

Om man däremot klarar av att gå in i situationen med all närvaro man har och känner med hela själen och hela hjärtat och accepterar situationen så som den är just nu, med alla rädslor och ångest som finns där, så kan man ganska snart förnimma ett skifte i energin. Det lättar och ljusnar och plötsligt inser man att det här går ju. Jag kan överleva det här hemska trots allt.

Det är inte så att det går på en gång vanligtvis, mörkret kommer tillbaka igen stundtals men för varje gång man möter det och sedan lyckas acceptera ytterligare en gång, desto lättare går det och till sist så kan man till och med förnimma ljuset där borta i tunneln.

All sorg genomarbetas i olika stadier och vi kan aldrig hoppa över ett stadie och skynda oss till nästa utan det behöver gå i de olika nivåerna i sinnet för att det samtidigt läker i olika nivåer i vår energi. När man sen har gått igenom alla stadier kanske två eller tre gånger med olika intensitet så har slutligen en riktig transformation skett. Man kommer till sist ut på andra sidan med förnyad kraft, nya insikter och en ökad ödmjukhet inför vår litenhet i den stora planen <3 ge inte upp <3

Med ljus mitt inne i mörkret

//Ulrika